Utställningen ”Mamma, jag vill inte ha krig!” på internationell fredskonferens i Uppsala 🗺
Konferensen vänder sig till aktörer som på olika sätt verkar inom museivärlden, universitet och intresseorganisationer, eller som har ett engagemang inom konferensens tema, vill dela erfarenheter och inspireras av andra runtom i världen som arbetar med fred, mänskliga rättigheter och social hållbarhet.
Polska institutet i Stockholm tillsammans med Svensk-Polska Samfundet i Uppsala och Fredens hus presenterar utställningen ”Mamma, jag vill inte ha krig!”, ett polskt-ukrainskt arkivprojekt som skapades av Arkivet över nyare akter i Warszawa (Archiwum Akt Nowych), Warszawas universitet, Nationella Taras Sjevtjenko-universitetet i Kyjiv och det ukrainska projektet Mom, I see war. Både Ukrainas ambassad och Ukrainska institutet har varit projektets officiella samarbetspartner sedan den första presentationen av den svenska varianten av utställningen i Kungsträdgården i Stockholm mellan 14 mars och 4 april 2023.
Utställningen består av ett urval teckningar ritade av polska barn strax efter andra världskriget och teckningar ritade av ukrainska barn förra året.
Om utställningen (i svensk översättning av Lisa Mendoza Åsberg):
Mamma, jag vill inte ha krig!
1939-45 POLEN / 2022 UKRAINA
ett polskt-ukrainskt arkivprojekt
Barn är inte soldater, barn försvarar inte sitt hemland,
men de lider med det.
Janusz Korczak, övers. Ros Mari Hartmann
Här presenterar vi barns oerhört gripande vittnesmål av krig – historiska teckningar ritade 1946 av polska barn och som återger deras erfarenheter från andra världskriget och den tyska ockupationen 1939–1945, vilka finns bevarade i Arkivet över nyare akter i Warszawa, i Utbildningsministeriets samling från åren 1945–1966, samt teckningar ritade av ukrainska barn i samband med det pågående kriget i Ukraina, vilka finns samlade på portalen Mom, I see war.
Vi vill visa att i barnets ögon ser kriget alltid likadant ut. Oavsett tid och plats är det en stor ondska, och barnet är alltid dess offer. Likheten mellan de historiska och samtida teckningarna är slående. Barnen ritar stridsvagnar, plan som släpper bomber, bränder och explosioner. De ritar sårade och dödade, hus i ruiner, gravar. De ritar sig själva och sin familj, de ritar evakuering och flykt. Men de ritar även hopp och sina framtidsdrömmar.
Genom att kombinera bilderna med ord i tematiska grupper som strid, ockupation, familj, förtryck, motstånd, förstörelse, seger och hopp vill vi betona hur lika ockupationskrigens scenarier är. Tiden ändras, platserna ändras, barnvittnena ändras men kriget är alltid detsamma:
Kriget ser inte, hör inte, känner inte.
José Jorge Letria
Dr Dorota Sadowska (Warszawas universitet)
Prof. Olha Kulinich (Nationella Taras Sjevtjenko-universitetet i Kyjiv)