Stanisław Moniuszko musikaliska produktion imponerar med sin mångsidighet, melodiska rikedom och djupa förankring i den nationella musiktraditionen. Den består av operor, sånger, kantater, kyrkomusik, symfonier, kammarmusik och solostycken, och dessutom operetter, baletter och teatermusik. Hans operamusik och sånger är basen för den polska vokala repertoaren och befinner sig ofta i centrum av de främsta polska sångarnas intresse.

Han var kompositören till den populära Śpiewnik domowy (Hemmets sångbok) med mer än 200 sånger. Uttrycket ”hemmets” hade en djupare mening, den visade på ett inlindat sätt, för att undgå den ryska ockupantens censur, på den nationella karaktären hos sångtexterna.

I sin musik använde kompositören ofta element ur folkmusiken och folkkulturen. Att ge sina verk lokalfärg genom att anknyta till folkmusik och folkliga traditioner var en viktig orsak till de ”nationella skolornas” popularitet under 1800-talet, när kompositörer i olika länder började skapa musik baserad på element ur den egna kulturen: traditionella melodier, rytmer från landets folkdanser och texter på landets språk.

Stanisław Moniuszko var en mönstergill patriot och – som Zdzisław Jachimecki, forskare i Moniuszkos musik, skrev 1921 – ”polack av allt sitt blod och all sin kropp”. Kompositörens verk, hans stora operor som Halka och Den hemsökta herrgården, vidrör kärnan i polskhetens idiom, såväl textmässigt som musikaliskt, och utgör än idag inspiration för många konstnärer. I sin samtid skapade de den färgpalett med vilken polackerna kunde måla sina patriotiska känslor och sin nationella identitet i vackrast möjliga färger. Han var en av grundarna till Warszawkie Towarzystwo Muzyczne (Warszawas musikförening), en organisation som spelat en mycket viktig roll i den polska musikkulturen, och som idag bär Moniuszkos namn.

I övertygelse om kompositörens särskilda betydelse och för att hylla denna framstående personlighet beslutar republiken Polens sejm att förklara 2019 som Stanisław Moniuszkos år.

Stanisław Moniuszko – Biografi

Stanisław Moniuszko (1819-1872) var en polsk kompositör, en ledande företrädare för den polska nationella operakonsten.

Han föddes 1819 i Ubiel, som idag tillhör Vitryssland. Redan som barn fick han musikundervisning genom moderns försorg. När familjen flyttade till Warszawa fortsatte han undervisningen med August Freyer som lärare, och senare i Minsk hette läraren Dominik Dziewanowski. Strax före novemberupproret mot den ryska ockupationsmakten 1831 återvände familjen till Ubiel. 1836 reste Moniuszko till Berlin där han fortsatte utbilda sig vid Carl Rungenhagens Singakademie

När han var färdig med utbildningen 1840 återvände Moniuszko till hemlandet. Han gifte sig med Aleksandra Müller, som han förlovat sig med några år tidigare, och bosatte sig med henne i Wilno (Vilnius), där han försörjde sig som pianolärare och kyrkoorganist. Samtidigt började han med musikalisk verksamhet för att berika Wilnos musikliv, bl a genom att organisera framföranden av sina operor och operetter i privata salonger. 1847 skrev han tvåaktsoperan Halka under inflytande av bekantskapen med Włodzimierz Wolski, en representant för Warszawas litterära kretsar. Liksom hans tidigare operor framfördes Halka konsertant i Wilno och fick bara lokal uppmärksamhet. Snart skulle dock hans liv och karriär förändras kraftigt genom kontakter med borgerskapet och aristokratin i Warszawa, däribland med Józef Sikorski, redaktör för musiktidskriften Ruch Muzyczny, och med chefen för de statliga teatrarna general Ignacy Abramowicz.

Det stora genombrottet kom 1858 i och med premiären i Warszawa på den nya versionen av Halka med fyra akter. Efter den utsågs han av chefen för de statliga teatrarna till förste dirigent för polska operor vid Warszawas operahus Teatr Wielki. Därefter hade han premiär på flera operor: Flis (Flottaren) 1858, Hrabina (Grevinnan)1860 och Verbum nobile 1861. Därefter blev det uppehåll i premiärerna på grund av den allt mer spända situationen i Warszawa åren före det nya antiryska upproret – januariupproret 1863. År 1865 blev det dock premiär på Straszny dwór (Den hemsökta herrgården), som tillsammans med Halka allmänt anses som Moniuszkos främsta verk. Före sin död 1872 hann han också avsluta operorna Paria och Beata, medan några andra operor förblev oavslutade.

Förutom på Teatr Wielki arbetade han också i Warszawas nygrundade Instytut Muzyczny, där han föreläste om harmonik och kontrapunkt. Han bodde med sin stora familj (tio barn) i närheten av Teatr Wielki. Den som besöker Warszawa kan se minnestavlor efter Moniuszko på Mazowieckagatan och i Gamla staden.

Stanisław Moniuszko har gått till historien som ”den polska nationella operans fader”, och som den främste kompositören av vokalmusik i polsk musikhistoria. Hans Śpiewnik domowy (Hemmets sångbok) i tolv band innehåller över 200 sånger, varav många är tonsättningar av framstående polska poeters dikter. Samlingen är en värdefull kontrapunkt till romantiska sånger av kompositörer som Franz Schubert och Robert Schumann. Stanisław Moniuszko dog i en hjärtattack 4 juni 1872 i Warszawa och ligger begravd på Powązkowskikyrkogården. På 1980-talet inrättades ett Moniuszkomuseum i hans vitryska födelseort Ubiel. Det mesta av hans kvarlåtenskap finns samlad i arkivet hos Warszawskie Towarzystwo Muzyczne (Warszawas musikförening), vars medgrundare han var.

Moniuszko skrev även kammarmusik, balettmusik och stycken för piano och orgel, men den delen av hans verk är idag ganska okänd.