Vissa forskare påstår att de var mer än vänner, att Chopin och Lind hade ett hemligt kärleksförhållande och att giftermålsplaner fanns med i bilden, men det saknas tydliga bevis för en sådan teori.

Det vi vet säkert är att Chopin och Lind träffades för första gången i London i början av maj 1848 och att Lind hjälpte Chopin med att få en biljett till hennes slutsålda premiärföreställning av Bellinis La Sonnambula på Her Majestys Theatre. Chopin blev givetvis djupt imponerad av Linds framträdande i hennes succéroll som Amina. Efter det fortsatte Chopin och Lind att ses. Ibland kunde de tillbringa en hel kväll med att sjunga och spela piano tillsammans. En gång sjöng Lind flera svenska sånger och folkvisor för honom. Chopin skrev sedan i ett brev att det gjorde ett stort intryck på honom och att han kände att det fanns något slags speciell gemenskap mellan den slaviska och skandinaviska musiken. Det måste delvis ha berott på att hon sjöng några polskor för honom.

Under Chopins fyra månaders långa vistelse i London gav han en rad privata konserter i  stadens finaste hem. Lind missade inte en enda av dem och blev faktiskt sugen på att uppträda med Chopin trots att hon aldrig velat sjunga i sådana sammanhang förut. Chopin tyckte dock inte att det var en bra idé så det blev inget av. Men deras vänskap tog ingen skada av det. I oktober 1848 träffades de igen, i Edinburgh den här gången, innan Lind reste hem och Chopin åkte tillbaka till Paris.

Den följande våren sågs de för allra sista gången när hon besökte honom i Paris, då han redan var mycket svårt sjuk. Det var fyra månader före hans död.

Men historien slutar inte där. 28 december 1855 och 30 maj 1856, när Jenny Lind gav konserter för drottning Victoria, framförde hon ”Recueil de Mazourkas de F. Chopin” – Chopins fyra mazurkor med italienska sångtexter – varav den sista, Mazurka Op. 24, började med orden ”Mi pover cor, lascia il dolor”. Lind fortsatte att sjunga dem 1856-58 under sin Europaturné som inkluderade minst tre polska städer (som vid den tiden tillhörde Preussen): Breslau/Wrocław, Danzig/Gdańsk och Posen/Poznań. En fin hyllning till den framlidne vännen.