30.04.2020 - 31.05.2020 Evenemang, Historia

Onlineutställning: Häftet med dikter från Auschwitz. Historien om B.J. Zdunek (f. Musiewicz)

Den 27 januari 2020 var det 75 år sedan befrielsen av koncentrationslägret Auschwitz-Birkenau. Till minne av den dagen hade Polska institutet glädjen att kunna visa ett häfte med poesi från Auschwitz på utställningen Häftet med dikter från Auschwitz. Historien om B.J. Zdunek (f. Musiewicz).

Häftet skapades av B.J. Zdunek och andra kvinnliga fångar som kom till Sverige efter koncentrationslägrens befrielse, tack vare Vita bussarna som Svenska Röda Korset organiserade våren 1945. På utställningen visades häftet och andra föremål för första gången offentligt.

På grund av det ökande antalet fall av coronavirus i Sverige blev utställningen tillfälligt stängd men eftersom intresset var så stort har vi bestämt oss för att digitalisera allt material. Samtidigt lägger vi till några extra texter av Adam Zdunek och professor Ewa Teodorowicz-Hellman. För göra det virtuella besöket mer intressant har vi också gjort ljudinspelningar av de fem dikter ur häftet som visades på den fysiska utställningen. Detta blev möjligt tack vare den fina skådespelerskan Nathalie Czarnecki.

Till 75-årsminnet av befrielsen av koncentrationslägren i Auschwitz och Ravensbrück visar vi fr o m 30 april hela utställningen online. Varmt välkomna!

Lyssna på Adam Zduneks inledning till utställningen där han berättar om sin mors historia


Häftet kom till Sverige med Bożena Janina Zdunek (f. Musiewicz; 1918– 2015), genom greve Folke Bernadottes och Svenska Röda Korsets aktion Vita bussarna. Hon var politisk fånge nr 46 454 i koncentrationslägret Auschwitz- Birkenau 1943-06-24–1944-08-30 samt nr 62107 i koncentrationslägret Ravensbrück, fram till 1945-04-25. Det mesta tyder på att dikterna nedtecknades under 1943–1944. Häftet har sedan dess varit i familjen Zduneks privata ägo.


Om häftet

Originaltext på häftets etikett är “659-??, LeichenKoberichta, Halle I.” Under etiketten syns logotypen för den kända förkrigsfirman Edward Kreglewski, Poznań, Polen. Häftets pärmar är markant slitna och bär spår av tejp. Det består av 24 st kraftigt gulnade, linjerade, rutade och tabellerade blad. Grov linjering och tabellering i röd tusch. Trettiotvå av sidorna är fyllda med olika handstilar. 16 av sidorna är tomma. Två blad tycks vara utrivna. Genomgående har blyerts eller möjligen anilinpenna använts. Dikterna är av naturliga skäl osignerade. Ett flertal handstilar förekommer.


Dikter

Häftet rymmer 17 st hela, renskrivna dikter samt ett smärre antal brottstycken av dikter. Fångarna var tvungna att komponera dikter i huvudet. Vanligen kunde de inte skriva ned dem eftersom det kunde leda till dödsstraff, men de kunde deklamera dem för sina förtrogna. En del lärde sig dikterna utantill och läste dem för andra i sovsalarna eller på avträdet. Bożena Janina Zdunek kunde dem alla utantill. De var väldigt betydelsefulla för henne.

Lyssna på ljudinspelningar av dikter ur häftet i inläsning av skådespelerskan Nathalie Czarnecki: 

Warszawa
Upprop
Brev
Brev till mamma 
Birkenau


Litterär analys av häftets innehåll av prof. em. vid Stockholms universitet Ewa Teodorowicz-Hellman

I häftet Leichenkom-bericht, Halle 1. Ravensbrück finns 17 dikter samt några diktfragment. Alla texter är skrivna på polska. Redan vid det första ögonkastet noterar vi olika handstilar. Nästan med all säkerhet kan vi påstå att flera dikter är skrivna av kvinnor. På ett starkt emotionellt sätt uttrycker de sitt trauma i dödens närhet och berättar om sin dagliga kamp för överlevnad. 

Det finns inga författarnamn i häftet. Dikterna är anonyma. I lägret tillhörde de alla. Texterna memorerades och ändrades: något lades till, något togs bort. Dikterna gav uttryck både för det individuella och det gemensamma skapandet, för de egna känslorna och de kollektiva upplevelserna och erfarenheterna.

Liksom handstilar varierar dikterna i sin form. Några är skrivna på vers, andra liknar poetisk prosa, vissa har brevform. I texterna hittar man fraser från andra dikter, som redan är kända som s.k. Wiersze oświęcimskie – Dikter från Auschwitz.

Här bör vi ställa oss några frågor: När och varför skrevs dessa dikter? Varför lärde sig Jasia dem utantill och reciterade dem ur minnet under sitt liv i Sverige? Vilket värde hade dessa dikter för fångarna och vilket värde har de för oss idag?

Det är möjligt att några dikter uppstod redan på fångarnas väg till Auschwitz, och att andra skrevs i lägret. Troligen oftast om kvällarna och på nätterna, men även under arbetstid och under de långa uppropen. I dikterna skildras människorna i boskapstågen som rullade in i Auschwitz, fångarnas slavarbete, deras svåra sjukdomar, dödsångest och röken från gaskamrarnas skorstenar. Den vita röken mot himlen – en påminnelse om en snar död. Dikternas stora värde är skildringarna av livet i Auschwitz-Birkenau. De är ett poetiskt vittnesmål och de har för oss även ett historiskt värde.

Poesin i lägret spelade en viktig roll för Jasias och andra fångars överlevnad. Genom att läsa dikter försökte de avlägsna sig från den verklighet de befann sig i. Ofta skrev de om sina drömmar. Längtan efter det normala livet är i deras dikter mycket påtaglig: en skiva bröd som stillar hunger, varmt vatten att tvätta sig med, rena kläder att ta på sig, en moders famn som kan ge tröst. Och inte minst livet i friheten.

Dessa dikter – drömmar hjälpte Jasia och andra fångar att för en stund lämna lägrets verklighet: att glömma hunger, sjukdomar, smärtor, köld… och döden. Att i sina tankar befinna sig i en värld utanför stärkte fångarna psykologiskt. Utan tvivel hjälpte poesin dem att överleva. Senare i livet hjälpte dikterna Jasia och andra fångar att bearbeta trauman. Det är dessa dikters högsta värde. Livets värde!

Fångarnas dikter uttrycker förtvivlan över att världen är så ond, att Gud tiger och inte svarar på människornas böner. Men dikterna uttrycker även en vilja till motstånd, ett behov av att bekämpa fienden, en önskan att få behålla sitt människovärde. – Vi är inte bara nummer i randiga kläder, vi är människor, ropar fångarna i sina dikter! Kanske några av verserna fanns på fångarnas läppar under deras sista steg till gaskammaren. Poesin hade i Auschwitz-Birkenau en moralisk betydelse och ett stort humanistiskt värde.

Fångarna hade kanske veckor, dagar, timmar kvar att leva. Före sin sista resa till gaskammaren uttryckte de i sina dikter önskan om att minnas, och att minnet efter dem själva och alla andra från KZ Auschwitz-Birkenau skulle leva kvar i kommande generationer. I dikterna ger oss fångarna också en viktig varning: detta som hände i Auschwitz-Birkanau kan hända igen. Det kan hända i en värld med växande intolerans, rasism, extrem nationalism…

Jasias häfte är ett rop ur djupet, ett vittnesmål avlagt i poetisk form, ett rop om att vi ska minnas alla offer från Auschwitz-Birkenau, oberoende av deras nationalitet, härkomst, kön, språk, religion etc. Att vi minns och att vi tar varningen på allvar – detta är häftets nästa värde!

Vi ska inte bara mäta denna poesi enligt dess estetiska och litterära originalitet, djupa tankar och reflektioner, språkliga experiment, ovanliga sätt att rimma… Denna diktsamling har flera andra, mycket viktigare värden: som ett historiskt dokument, som ett vittnesmål, som en betydelsefull hjälp att överleva och som en varning inför framtiden.

Jasia överlevde, som politisk fånge, både åren i Auschwitz-Birkenau och i Ravensbrück. Hon tog med sig denna diktsamling till Sverige. Hon gav den till sin son och hon ger oss den idag… med dedikationen: När jag slutar tala, börjar stenarna att tala.

Häftet var tills nu okänt för världen. Men Jasias och alla andra fångars röst måste få höras. Joanna Ziembińska-Kurek, som är doktor i historia, journalist, diktare och för närvarande lärare i polska i svenska skolor, har gjort flera efterforskningar om Jasia, om häftets historia och dess innehåll. Detta arbete bör fortsätta och jag hoppas att det avslutas med en publikation: på polska, engelska, tyska och på svenska med tanke på Jasias starka Sverige-anknytning.


Fångtransportlista 

Från KL Auschwitz-Birkenau till KL Ravensbrück, 1944-08-30. Källa: Polska källinstitutet i Lund, Sverige. Observera! Bland de 39 st fångarna var 2 st „asociala”, troligen s k capos. Notera också att det var 7 olika nationaliteter.  


Reglemente och brev

Originalbrev från Bożena J. Musiewicz, KL Auschwitz-Birkenau hem till sin mor, syster och svåger i Zamość. Framsidan av varje brev var försedd med regler som gällde vid brevväxling med s k ”skyddsfångar”. Notera ironin. Det var tillåtet att skicka pengar till „skyddsfångarna”.

Originalkort från Krystyna Olszewska i KL Oranienburg till Bożena J.Musiewicz i KL Ravensbrück. Obs! Krystyna Olszewska var fånge nr 498 på transferlistan från KL Auschwitz- Birkenau till KL Ravensbrück 1944-08-30. 


Lyssna på Margareta Wahlström, ordförande för Svenska Röda Korset, som berättar om evakueringsaktionen ‘Vita bussarna’ med anledning av utställningen.


Familjen Zduneks fotoalbum

Diverse foton av flyktingar som kom med Vita Bussarna/Röda Korset. Bożena J. Musiewicz vägde 27 kg när hon kom till Malmö den 1 maj 1945. Till Ysane kom 21 polska kvinnor den 27 maj 1945. Hon lärde sig svenska på väldigt kort tid. När Röda Korsets hjälp började avvecklas fick flyktingarna arbeta i lantbruket hos de lokala bönderna. I slutet av 1945 (?) fördes en del av polskorna i Ysane samt manliga flyktingar från andra Rödakorsförläggningar, bl a Jerzy Zdunek, till Halda AB i Svängsta, Blekinge.


Efter kriget

Bożena J. Zdunek var mycket generös i sin hjälp till katolska kyrkan och humanitära organisationer. Hon höll kontakt med Polska Hjälpkommittén i Sverige och med Polska kombattanternas förening (SPK). Långt in på 80-talet skickade hon stora paket med förnödenheter hem till familj, vänner och bekanta i Polen. I gengäld fick hon mängder av tackbrev tillbaka och kunde hålla kontakten levande. Notera bl a korrespondensen med kardinal Władysław Rubin i Vatikanen och kardinal Stefan Wyszyński i Polen. Hade det inte varit för kriget hade med all sannolikhet hennes karriär sett totalt annorlunda ut. Röda Korsets aktion kom trots allt att lägga grunden för ett i någon mån fullständigt liv här i Sverige.

När jag slutar tala börjar stenarna att tala.

B.J. Zdunek (f. Musiewicz)

Bożena Janina Zdunek, f. Musiewicz (1918.06.29* – 2015.06.02)

Dotter till Antoni och Józefa, föddes i den lilla byn Siwki i Volynien, i dåvarande Polen. 

Vid krigsutbrottet den 1 september 1939 tjänstgjorde hon i Warszawa som volontär i Röda Korset. Under de hemska bombardemangen föddes hennes aktiva motstånd mot den nazityska aggressionen mot civilbefolkningen. B.Z. blev arresterad av Gestapo för sin partisanverksamhet när hon arbetande på järnvägstelegrafen i staden Kielce. Hon var då aktiv inom den med väst allierade grenen av motståndsrörelsen, AK. Hon blev torterad och förhörd av Gestapo i Radom. Efter ett antal månader skickades hon till det kombinerade tyska koncentrations- och förintelselägret Auschwitz-Birkenau. B.Z. var s k “politisk fånge” nummer 46 454 i KL Auschwitz-Birkenau från juni 1943 till och med augusti 1944 då hon transfererades till KL Ravensbrück nära Berlin. Förflyttningen och ett prygelstraff var enligt uppgift påföljder för att hon hjälpt barn som kom till Auschwitz från Warszawaupproret. Genom Svenska Röda Korsets aktion känd som ”De vita bussarna” under ledning av greve Folke Bernadotte blev hon befriad i slutet av april 1945 och kom till Malmö den 1 maj 1945. Efter en kortare tid kom B.Z. till Svängsta i Blekinge där hon träffade och gifte sig med Jerzy Januariusz Zdunek, även han räddad av Svenska Röda Korset efter fångenskap i det tyska koncentrationslägret Stutthof nära Gdańsk.

B.Z. var och förblev en dokumenterad fosterlandsvän. Hon var verksam i bl a Polska Hjälpkommittén och Polska kombattanternas förening i Sverige (SPK) som bl a stöttade avslöjandet av massmorden i Katyń och gav stöd till Katyńmonumentet som nu ligger vid St Johannes kyrka i Stockholm. Hon visade stor generositet gentemot humanitära organisationer och var medlem i Svenska Röda Korset. B.Z. anlitades upp i hög ålder av skolorna i Blekinge för att informera om nazisternas förbrytelser under andra världskriget. Hon har blivit uppmärksammad i svensk press från det att hon fäster ett “förtjänsttecken” på kronprins Gustav Adolfs rockslag vid “Kungabesöket i Ysane” 1945 till sena uppmärksammanden i samband med hennes bemärkelsedagar. Hon hade förtroendeuppdrag för Karlshamnspolisen och var anlitad av Karlshamns Kommun vid arrangerandet av den s k Östersjöfestivalen.

På senare tid sa B.Z. ofta ”om jag slutar att tala, så kommer stenarna att börja tala”. Hennes liv summeras här med många ord om trauma och svåra tider. Det var tack vare stark tro, andlig styrka, hårt arbete inte minst och rådighet som hon sammantaget fick ett fullständigt liv i Sverige. Hon slutade aldrig att längta till sitt Polen som hon mindes det från ungdomen.

På Asarums kyrkogård i Blekinge begravde hon sin son Bolesław, tvillingbor till undertecknad, och sin make. Hennes ansträngningar gav undertecknad möjlighet att ta civilingenjörsexamen vid Lunds Tekniska Högskola, senare doktorera och bli docent vid Kungliga Tekniska Högskolan (KTH) i Stockholm och ha tjänst vid Totalförsvarets Forskningsinstitut FOI. B.Z. var stolt över sina två barnbarn, Sofia och Ania. Sofia är civilingenjör i bioteknik vid KTH och disputerade i medicin vid Karolinska Institutet (KI). Ania är arkitekt med deltidstjänst på KTH.

Spånga i februari 2020

Adam B. Zdunek

* Enligt svensk folkbokföring är födelseåret 1922 

Bogusław Adam Zdunek
Född i Asarums församling i Blekinge län 21 mars 1952. Föräldrarna Jerzy Januariusz Zdunek och Bożena Janina Zdunek (f. Musiewicz) blev bägge räddade från Förintelsen tack vare Röda Korsets/Folke Bernadottes aktion. Civilingenjörsexamen från Lunds Tekniska Högskola 1975. Teknologie doktorsexamen och docent i hållfasthetslära vid Kungliga Tekniska Högskolan (KTH) i Stockholm. Större delen av sitt yrkesliv var Adam verksam vid Flygtekniska Försöksanstalten FFA/Totalförsvarets Forskningsinstitut FOI i Stockholm. Han pensionerades 2019 som forskningschef (motsv. professor) vid FOI. Adam har två döttrar, Sofia och Ania, med familjer och barn.

Nathalie Alexandra Czarnecki 
Skådespelare född i Sverige med polskt påbrå. Född i Stockholm med en uppväxt präglad av familjens intresse av sång, teater, film och dans. Tog studenten på Kungsholmens Gymnasium/Stockholms Musikgymnasium och flyttade därefter till England för att studera Filosofi och Politik vid The University of York. Där tog hon även magisterexamen i Fysisk Teater/Internationellt Ensemblespel från Drama at St Mary’s University, Twickenham. Efter att ha bott i England i tio år och arbetat i London som skådespelare har hon flyttat tillbaka till Stockholm för att studera på Stockholms Konstnärliga Högskola, en avancerad kurs för yrkesverksamma skådespelare.
Hennes personliga arbete som konstnär innefattar arbete med röst, rörelse och rytmik. Hon uppskattar projekt som väcker tankar kring politiska och filosofiska existentiella dilemman. Hon har även skrivit/producerat föreställningar som spelats upp på mindre teaterscener i London, oftast har dessa handlat om peronslig transformation och uppmärksammat unika livsöden som hon hoppas väcker tankar hos åskådarna.

Ewa Teodorowicz-Hellman
Prof. em. vid Stockholms universitet, är polonist och germanist boende i Sverige sedan 1979. Hon arbetade först vid Lärarhögskolan i Stockholm och sedan vid Slaviska institutionen på Stockholms universitet, där hon blev docent och sedan professor. Hennes forskning är bred och omfattar följande områden: svensk-polska relationer inom litteratur, kultur och språk, polonica i svenska bibliotek och arkiv samt polsk (im)migrantlitteratur i Sverige. Hon har startat flera egna projekt vid Stockholms universitet och deltagit i flera internationella projekt. Bland hennes bokpublikationer (egna och inom de av henne ledda projekten) kan nämnas: Svensk-polska litterära möten, 1999; Pan Tadeusz w szwedzkim przekładzie, 2002 (Det polska nationaleposet Pan Tadeusz i svensk översättning); A Unique Polish Collection from the Skokloster Castle Library, 2011; Polonica in the Library of Strängnäs Cathedral, samt tre band om polsk migrantprosa och -poesi i Sverige, det senaste – Antologia polskiej poezji w Szwecji. Głosy poetek (Anthology of Polish Poetry in Sweden. Voices of Women Poets), 2020. Ewa Teodorowicz-Hellman är författare till många vetenskapliga och populärvetenskapliga artiklar


Utställningen anordnades med medverkan av Svenska Röda Korset och det polska Auschwitzmuseet och har möjliggjorts genom samarbete med Adam Zdunek och Joanna Ziembińska-Kurek.

from to
Moved Online Evenemang Historia

Digital utställning: Europa – Humanisternas arv 🗓

Nu fortsätter projektet som Polska institutet anordnade förra året i samarbete med EUNIC - RELOADED! EUROPEAN VALUES.
01 07.2020 31 07.2020 Evenemang, Historia

Grzegorz Rosiński och Daniel Chmielewski på Stockholms

Stockholms Internationella Seriefestival äger i år rum i en digital version den 30 och 31 maj 2020. Vi har det stora nöjet att berätta att polsk seriekonst är med i programmet även i år!
30 05.2020 31 05.2020 Evenemang, Litteratur

Onlineutställning: Wojtek Wieteska. Landssorg 🗓

Den 10 april 2020 var det 10 år sedan flygolyckan i Smolensk. För att hedra minnet av denna tragedi ordnar Polska institutet utställningen ‘Landssorg’ av den polske världsklassfotografen Wojtek Wieteska.
15 05.2020 15 06.2020 Evenemang, Konst