När ett oberoende Polen återuppstod 1918 hotades dess existens av Sovjetryssland som sade sig kämpa för nationell självständighet men ville med våld påtvinga andra den totalitära kommunistiska ideologin. Polen blev en första etapp i dess väg till vidare erövringar.

Polska arméns framgång i Slaget vid Warszawa 1920 innebar inte bara Röda arméns nederlag utan stoppade Europafolkets sovjetisering och väpnad internationell spridning av „den proletära revolutionen”. Tack vare den polska arméns beslutsamhet och militärledningens förmåga räddades Europa från att åter utsättas för krigshärjningar. Förlusterna i polsk-bolsjevikiska kriget 1919-1920 var, med dåvarande mått mätt, stora: 100 tusen döda, stupade och saknade och lika många sårade.

Att övervinna den bolsjevikiska arméns anfall mot Polens huvudstad hade avgörande betydelse för att bevara Polens och andra centraleuropeiska nationers oberoende. Hotet mot Versailles systemet avlägsnades och Europa fick en chans till fredlig samexistens.

Slaget vid Warszawa bär ett universellt budskap; diktatur måste bekämpas och att det är värt att göra  uppoffringar till frihetens försvar.

Lord Edgar Vincent D’Abernon, engelsk diplomat och medlem i Inter-Allied Mission i Warszawa var ögonvittne till händelserna i augusti 1920 som han beskrev i sin bok The Eighteenth Decisive Battle of the World. Warsaw, 1920) med kommentaren: „I civilisationens moderna historia finns få händelser av större betydelse än Slaget vid Warszawa 1920. Och ingen som är så underskattad”.