För ungefär 20 år sedan drabbas jag av att jag bara måste ta en paus från mina studier i Stockholm och åka hem till min mormors kök i södra Skåne, jag bara måste be henne berätta om när hon som ung polska en morgon tillfångatas av nazister, SS, Gestapo, i sitt hem i Polen. Jag vet ju att hon har haft ett nummer på armen. Jag vet också att hon helst inte vill berätta någonting om det.

Våren 2019 blir jag kontaktad av en släkting i Polen. De har hittat min mormor bekräftad som auschwitzfånge i ett arkiv. Auschwitzfånge Stanisława Zborowiecka, nummer 62803 säger skärmdumpen jag stirrar på. Men jag har aldrig hört det här polska namnet. Min mormor hette väl Steffi? Vem är den här kvinnan? Är det verkligen min mormor?

Sommaren 2020 får jag kontakt med Polska institutet. De förbereder just nu en onlineutställning om de Vita bussarna. De blir intresserade av mormors historia, de vill göra en studieresa tillsammans med mig!

I takt med Corona epidemins andra starka utbrott planerar Michał Piotrowski på Polska institutet ett spännande program för oss och på plats i Polen möts jag och min syster Jenny Karlsson av direktör Paweł Ruszkiewicz, projektledare Patrycja Treichel och Adam Zdunek för att tillbringa några dagar i ett vackert, men nedstängt Kraków först, och Poznań sen. Vi vandrar i koncentrations- och förintelselägret Auschwitz Birkenau, vi är innanför väggarna i det lokala fängelset i Wronki, vi åker till släktingar i Wągrowiec och vi besöker födelseorten i det lilla samhället Wiatrowiec. Vi gör resan I Stanisława Zborowieckas fotspår.

Johanna Söderlund, november 2020

Under vintern kan du följa Johannas texter inspirerade av resan:
stanislawazborowieckasfotspar.blogspot.com