Det handlar om utställningen ”Europa – Humanisternas arv” som introducerade flera enastående och inflytelserika, om än inte så välkända, humanister, vilka valts ut av EUROPA HUMANISTICA under ledning av Wiens universitet och Österrikiska vetenskapsakademien. I den polska delen presenterades två politiska skribenter: Andrzej Frycz Modrzewski och biskopen Wawrzyniec Goślicki.
Från och med den 1 juli blir den digitala publikationen av utställningen på svenska, tyska och engelska tillgänglig på Goethe-Institut Schwedens webbsida: https://bit.ly/3dPObpS
”Det allmänna behöver ovillkorligen människor som inte är ärelystna och avhåller sig från varje förtrolighet med dem som sitter på makten; människor som uppbådar mod till att både muntligt och skriftligt ifrågasätta de härsklystna; människor som når makten via sina medmänniskor utan att inskränka på deras frihet. Av sådant slag var antikens filosofer och lärda.”
De schola I, ed. 1957, 516 Andrzej Frycz Modrzewski
”Vi önskar oss en kung som håller sig till lagen och känner sig bunden till envar; är ärlig och uppriktig, följer senatens råd – så föreställer vi oss honom. Rätten är i varje stat den översta principen. Den som så lyder lagarna, den lyder Gud, vilken i sin tur är den högsta principen. Så önskar vi också att våra senatorer – de placerar sig mellan kungen och folket – likt kungen‚ är av högsta dygd, att staten kommer att styras enligt deras omdöme och för evigt och alltid intakt förblir det högstas väl troget; och all deras makt och auktoritet må bestå av beslut, domar och befallningar.”
De optimo senatore; Wawrzyniec Grzymała Goślicki, översatt via Aleksander Stepkowskis polska översättning, Warszawa
Vad är det som är utmärkande för människan? Under renässansen ställde man sig denna fråga när man läste den romerske författaren Cicero (106–43 f. Kr.). Det som skilde människan från andra levande varelser var enligt honom det förnuftsbegåvade språket, som ska kultiveras och användas på ett korrekt sätt, eftersom omsorgen om förnuftet – som kommer till uttryck i språket – är människovärdets näring (humanitas). ”Humanitas” betyder i det här sammanhanget inte bara det vi idag menar med ”mänsklighet”, utan även ”det som kännetecknar människan utifrån hennes intellektuella bildning”. Språket, som ska användas korrekt, måste syfta till sanningen och det allmännas väl.
Denna språkfilosofiska kommentar träffade precis rätt hos renässansens lärda. Den på den tiden dominerande strömningen – skolastiken – reducerade nämligen bara språket till någonting praktiskt och schematiskt, som skulle ordnas, definieras och tillämpas. Tankens frihet och estetisk utveckling hade dittills inte varit eftersträvansvärt. Frågan om mänskliga värden upplevde, precis som den socialpolitiska utvecklingen, i denna övergångsperiod en särskild dynamik. Enligt antik förebild bedrevs nu studier som satte människan i centrum, de så kallade studia humanitatis – vilket fick stora effekter. För genom att upplösa dittillsvarande tankestrukturer ålades individen att själv intressera sig för sitt förnuft och för sitt språk, ifrågasätta auktoriteter och vedertagen kunskap, göra egna bedömningar, åta sig ett politiskt ansvar och väga in sina egna erfarenheter, och genom nyfikenhet skaffa sig en egen uppfattning om världen och förmedla den, samt vidga sina vyer och se bortom rådande gränser. Det är sådana värden som ett modernt Europa skulle byggas på.
galeria niczeje och polska performancekonstnärer på Supermarket
SOLARIS – samtal 🗓 🗺
