I samtalet medverkar barn och barnbarn till polska kvinnliga fångar i dödslägret Auschwitz-Birkenau, som efter våren 1945 kom till Sverige tack vare ”Vita bussarna”, Svenska Röda Korsets räddningsaktion. Johanna Söderlund, Jenny Karlsson och professor Adam Zdunek berättar om sina minnen, familjer och sitt gemensamma besök i Auschwitz som ägde rum under hösten 2020 tack vare Polska institutet och i samarbete med PAP (Polska pressagenturen) och MSZ (Polska UD). Samtalet modereras av den svenske historikern och författaren Artur Szulc.

För de flesta besökare är Auschwitz-Birkenau ett museum och en symbol för Förintelsen. De medverkande i det här samtalet har en mycket mer personlig relation till platsen eftersom Jenny och Johannas mormor, Stanisława Zborowiecka, och Adams mor, Bożena Janina Musiewicz, var lägerfångar där. Båda kvinnorna kom till Sverige tack vare Svenska Röda Korsets aktion ”De vita bussarna”. Nu berättar Stanisławas dotterdöttrar och Bożenas son om sin resa till Polen och det gemensamma besöket i Auschwitz-museet. Bożena Janina lyckades att ta med sig ett världsunikt häfte med dikter nedskrivna av lägerfångar. Häftet utgjorde en central del av utställningen „Häftet med dikter från Auschwitz. Historien om B.J. Zdunek (f. Musiewicz)” som anordnades på Polska institutet våren 2020.

Vad innebar det för dessa två unga polska kvinnor att vara tillfångatagna av Gestapo? Att överleva Auschwitz? Hur påverkar sådana tunga erfarenheter ens barn och de kommande generationerna? Kan man återgå till ett lyckligt liv efter det här? Vilka tankar och funderingar väckte det senaste besöket i Auschwitz-museet? Samtalet „I de räddades fotspår” försöker hitta svar på en rad personliga frågor och undersöker de traumatiska erfarenheterna från andra världskriget som ens närmaste drabbades av.

Bożena Janina Zdunek och Stanisława Zborowiecka kom till Sverige genom Svenska Röda Korsets aktion “De vita bussarna” som organiserades våren 1945 för att rädda fångar i tyska koncentrationsläger, däribland kvinnliga fångar från KL Ravensbrück. Svenska Röda Korsets stora organisatoriska insats, med hjälp av svenska regeringen, bidrog till att det gick att rädda de flesta av de fångar som fördes till Sverige 1945: nordbor, polacker, andra nationaliteter från Europa och Sovjetunionen samt judar. Det finns ett rikt arkiv med vittnesmål från dem som räddats med Vita bussarna vid Lunds universitet.

Bożena Janina Zdunek, f. Musiewicz (1918-2015) föddes i den lilla byn Siwki i Volynien, i dåvarande Polen. Vid krigsutbrottet den 1 september 1939 tjänstgjorde hon i Warszawa som volontär i Röda Korset. Hon blev arresterad av Gestapo för sin partisanverksamhet när hon arbetande på järnvägstelegrafen i staden Kielce. Hon var då aktiv inom motståndsrörelsen AK. Hon blev torterad och förhörd av Gestapo i Radom. Efter ett antal månader skickades hon till det tyska koncentrations- och förintelselägret Auschwitz-Birkenau. Hon var s k “politisk fånge” nummer 46 454 i KL Auschwitz-Birkenau från juni 1943 till och med augusti 1944 då hon transfererades till KL Ravensbrück nära Berlin. Genom Svenska Röda Korsets aktion känd som ”De vita bussarna” blev hon befriad i slutet av april 1945 och kom till Malmö den 1 maj 1945. Efter en kortare tid kom Bożena till Svängsta i Blekinge där hon träffade och gifte sig med Jerzy Januariusz Zdunek, även han räddad av Svenska Röda Korset.

Stanisława Zborowiecka, senare Steffi Pantzar (1926-2016) föddes i Wiatrowiec nära Wągrowiec, Polen. Vid krigsutbrottet ska hennes bror Józef ha varit en partisan och motståndsman vilket gjorde att familjen hamnade i Gestapos register. När Polen invaderades och tyskarna tog över polackernas hem och gårdar blev den unga Stanisława beordrad att vara hembiträde på en gård en bit hemifrån. Då hon rymde därifrån hämtades hon till det lokala fängelset i Wronki. Där skulle hon avtjäna sitt straff under ett år och sedan återvända hem, men istället hamnade hon i Auschwitz-Birkenau där hon var fånge mellan åren 1943 – 1944. Därefter transfererades hon till KL Ravensbrück. Genom det Svenska Röda Korsets aktion ”De vita bussarna” blev hon befriad och efter att ha varit en av passagerarna på det historiska s k Spöktåget kom Stanisława till Malmö den 1 maj 1945. Efter en karantän blev Aneby i Småland hennes nya bostadsort, där hon ska ha fått arbete på en textilfabrik och hon träffade Nils Erik William Pantzar, de gifte sig och snart födde hon två barn, först en son Leif (1947) och sedan en dotter, Johannas och Jennys mamma Annika (1949).

Mer om onlineutställning ”Häftet med dikter från Auschwitz. Historien om B.J. Zdunek (f. Musiewicz)”
Mer om en studieresa till Auschwitz – ”I Stanisława Zborowieckas fotspår”
Mer om onlineutställning ” Vita bussarna – åter till livet”